När Saab var i kris stod Maud Olofsson på barrikaderna och förkunnade att notan inte skulle drabba skattebetalarna. Detta gäller inte vindkraften. Professorn i nationalekonomi, Marian Radetzki, har beräknat vindkraftsubventionerna till över 300 miljarder kronor fram till 2035. Då råder det tystnad från Maud Olofsson. Kanske beror detta på att hennes son är en av de stora mottagare av skattemedel då han är delaktig i världens största vindkraftspark på 1101 verk utanför Piteå.

Stefan Edman som var Göran Persson rådgivare har sagt: ”Med dagens långsiktiga plan är volymerna alldeles för stora. Det är ingen tvekan om att det kommer kosta elkonsumenterna och skattebetalarna mer än bara elcertifikaten eftersom vindkraften kräver reservkraft. Det finns ett missförstånd bland svenskar i dag att vi producera el som påverkar klimatet. Det gör vi alltså inte. Så vi behöver inte bygga stora vindindustrier som står mot ett annat miljömål – det vackra landskapet vi har.”

Professor Harry Frank ledamot i Kungliga Vetenskapsakademins (KVA) energiutskott säger också: ”Det är en enorm kapitalförstöring att lägga pengar på vindkraft när vi redan är koldioxidneutrala på elområdet.”

Vindkraftens effektivitet är bara 22 procent, i skogsbygd under 19 procent. Därför behöver man reservkraft för att backa upp vindkraften. Ett tillskott behövs som då måste komma från vår kärnkraft och vattenkraft. Import är också möjlig för att täcka upp underskottet. Export av vindkraft är därför omöjlig om vi inte ska importera för att exportera.

Motståndet mot vindkraften ökar i hela landet. Centerpartiet har en nyckelroll när jordbruksministern åker runt och talar om en levande landsbygd. Han stryker medhårs med ena handen men slår hårt tillbaka med den andra när han vill förstöra människors livsmiljö med att öppna vindkraftstivoli som skuggar, blinkar och ger ifrån sig ett pinande buller. Jordbruksministern har god hjälp av Lars-Göran Pettersson, förbundsordförande i LRF, som har allierat sig med vindkraftslobbyn. Lars-Göran Petterssons önskan är tydligen att överföra kapital i mångmiljardklassen från elkunderna via elcertifikaten till markägarna i LRF.

Vindkraftsindustrin är omättlig. Man vill ha mer subventioner, fri tillgång till mark även vid flygplatser, kortare beslutsprocesser och till och med ta bort närdemokratin i form av det kommunala vetot mot storskaliga vindkraftsetableringar.

Enligt kommunallagen ska alla ärenden som är av principiell natur eller har stor påverkan beslutas av fullmäktige. Vindkraftsansökningar, som tillståndsprövas av länsstyrelsen, är alla ärenden av sådan art att kommunerna, enligt vindkraftslobbyn, inte skulle tillåtas hindra industrialiseringen av fjällområden, kuster och skogar. Detta är ett hån mot demokratin.

Den globala vindkraftsbubblan pyser betänkligt i finanskrisens spår. Allt fler länder har svårt att vidmakthålla subventionsnivåerna när balansering av de offentliga budgetarna har fått högsta prioritet. I USA står stora parker med tusentals utrangerade vindkraftverk som monument över miljarder bortkastade dollar. Investerarna gick in när staten var frikostig, men ansåg sig inte ha råd med underhåll av vindkraftsparkerna när de offentliga stödet krympte. Vindkraftsparkerna har omvandlats till skrot.

Från att ha varit en het bransch med mycket snabb tillväxt, som göddes med offentliga medel, brottas världens vindkraftsindustri i dag med besvärande överkapacitet. Danska Vestas minskar sin verksamhet med över 3 000 anställda World-Wide.